Är Livets Ord en sekt?
Mitt svar är som sagt ja. Jag tycker att organisationen uppfyller de krav man kan ställa för att ge den diagnosen. Styrelseskicket, repressionen av kritiker, de manipulativa hoten om övernaturliga straff vid ifrågasättande, avhoppares berättelser, allt detta pekar tydligt i den riktningen. Att Livets Ord är att betrakta som en sekt tycker också FRI, Föreningen Rädda Individen, en organisation för offer för sekter och deras anhöriga och Karl-Erik Nylund i sin bok "Att leka med elden - sekternas värld " (Sellin & Partner bok och idé AB, 2004). Nedan följer en genomgång av en del av de saker som gör att jag tycker att Livets Ord är en farlig organisation:
1. Auktoritärt ledarskap. Ledarskapet vilar på en eller flera personer som anses ha fått denna ställning av Gud. I Livets Ord är detta uppenbart. Det är Ulf Ekman som bestämmer. Den läromässiga förklaringen till detta är att han anses ha en sk. "smörjelse", en speciell gåva från Gud att leda och styra. Inom Livets Ord betecknas han som en apostel. Enligt läran, se hans egen bok "Aposteln" utgiven på Livets Ords förlag, har en apostel gåvan att leda och att insätta ledarskap. Dvs han både bestämmer över verksamheten och bestämmer vem som skall bestämma under honom i hierarkin. Han är alltså en fullständigt suverän ledare i en pyramidliknande organisation och både hans position och hans beslut är psykologiskt och teologiskt omöjliga att ifrågasätta. Ulf Ekman behandlas också inom rörelsen med en beundran som liknar tillbedjan. Han har själv markerat sin position genom att genom åren utesluta medlemmar som har hotat denna hans ställning eller ifrågasatt hans beslut i olika frågor.
2. Kritik och kritiker demoniseras. Kritik mot Ulf Ekman eller rörelsen demoniseras (bokstavligen). De människor som genom åren varit offentligt kritiska har i predikningar utpekats som drivna av demoner eller kallats avfällingar eller förvirrade. Avhoppare har varit med om att Livets Ord skickat brev till deras arbetsgivare med information om deras privatliv. Andra har fått mail och telefonsamtal där de ansetts tappat sin kristna tro eller anklagats för att ha varit driven av demoner. Ett tragiskt exempel på den demonisering av avhoppare som förekommer är det mail som jag fick från en av mina elever i samband med mitt avhopp våren 2000. En 18 årig fd elev som hade tillbringat hela sin skoltid på Livets Ord skrev till mig. För honom var det självklart att någon som var kritisk var påverkad av den onde själv. Han beskriver i sitt mail hur han legat på sina knän i timtal och bett för mig och försökt driva demonerna ur mig. Slutsatsen han drar är att eftersom jag kritiserade Ulf Ekman och Livets Ord, så måste att det vara demonerna i mig som fick mig att göra det.
3. Kontroll av information. Det finns inget fritt flöde av information inom Livets Ord. Möten där vem som helst får prata existerar inte. Det finns inga medlemsmöten med öppna frågor eftersom det inte är en demokratisk organisation. Organisationen är en stiftelse som leds av en styrelse med Ulf Ekman i spetsen och där han valt de övriga medlemmarna. Det finns alltså inte någon demokrati överhuvudtaget inom Livets Ord. Alla informationskanaler styrs av Ulf Ekman. Tidvis i organisationens historia har man genom olika medel försökt få medlemmarna att inte läsa kritiska tidningar eller titta på TV. Barnen i skolan får inte läsa vad som helst etc. På möten i deras skolas regi fick barnen avsäga sig Harry Potter och lova att inte läsa dem. I skolan har ibland också Strindberg anses som olämplig litteratur. För att inte tala om Jonas Gardell vars bok Livets Ords skola vägrade ta emot när den delades ut gratis. Ett utslag av den homofoba miljö som är rådande inom organisationen.
4. Elitism. Man har den bilden av sig själva att man har en högre sanning än alla andra. Man tycker att man är lite bättre än alla andra, inklusive alla andra kristna (Se t.ex. skolverkets rapport från 2001 D.nr. 54-2001-3136). Man menar att man har en uppgift att förändra hela världen. I den andan har man startat både skola och gymnasium och infiltrerat det politiska livet. Barnen som går deras skolor får höra att de är utvalda av Gud för en speciell uppgift, att de skall ta höga poster i samhället och förändra det efter Livets Ords modell och så vidare (Se till exempel Ulf Ekmans bok, "Gud, Staten och Individen", Livets Ords förlag. ).
5. Allt eller inget. Medlemskap kräver att man ger allt. Man kan inte vara med i Livets Ord lite grand. Detta är tydligt utsagt i läran och den psykologiska pressen på medlemmarna gör att man inte kan det heller. Man skall gå på mycket möten, helst gå på bibelskolan, man skall ge pengar, gå på bönemöten et.c. Världsbilden är så speciell att äktenskap där bara den ena parten är med i organisationen är väldigt ovanliga. Det blir en väldigt svår situation för sektpartnern eftersom maken/makan ju då är en del av den onda världen utanför.
6. Isolering. I läran finns inlagt att eftersom man är så annorlunda och eftersom människorna runtomkring är "i den ondes våld" (enligt ett bibelcitat) så skall man akta sig lite för dem, eller som en bibelskoleelev antecknade under en lektion: "Ät med dem men förena dig inte med dem" dvs umgås med de icke troende men håll en viss distans. Umgänge med utomstående sker främst med avsikten att vinna dessa för organisationen.
7. Skillnad mellan intern och extern information. Inom organisationen är det oerhört tydligt att man har en speciell och extrem kristen tro och att organisationen som sådan är till ytterllighet odemokratisk. Ändå försöker man utåt ge sken av att man både är vanliga kristna och att man värnar om demokratiska värden. Den som värvas får vid de första mötena med organisationens medlemmar inte veta vilka krav som kommer att ställas på hans/hennes ekonomi, tid och engegemang, eller att tungotalsbön och demonutdrivning är vanliga saker. Utåt kan man också ofta gärna visa på att det sker helanden och under. Inne i organisationen är dessa lika ovanliga som i världen utanför. Naturligtvis.
8. Svårigheten för människor att bryta med organisationen. Eftersom organisationen använder sig av tankekontroll är ett utträde många gånger mycket smärtsamma. Fruktan för straff från Gud eller skuldkänslor kan hänga kvar hos en avhoppare under lång tid. Speciellt om denne inte bearbetar sin tid i organisationen och dess lära. Ett inte oansenligt antal unga människor har tagit livet av sig i den konflikt de känt mellan läran, verkligheten och deras egen, upplevda, skuld.
Livets ord använder en speciell taktik i sina kontakter med yttervärlden. De arbetar där på samma sätt som Scientologerna jobbar (jobbade?) med Narconon, dvs man låtsas vara något annat än vad man är. När det gäller t.ex. tidningen Världen idag, abortmotstånds-organisationen Ja till livet och ungdomsorganisationen Ny generation så försöker man få dessa att framstå som från Livets ord oberoende organisationer. I dessa använder man människor från annat håll för att legitimera vad man gör. Precis så upplever jag att man gjort i kommunpolitiken i Uppsala. Jag tror ju att det är taktik bakom att Gustav von Essen blev förstanamn. En känd Livets ordare på den positionen hade stuckit i ögonen alldeles för mycket. Likadant har man gjort i Ja till Livet där en läkare, Tomas Seidal, är ordförande, medan den som har det operativa ansvaret är en Livets Ordare, Johan Lundell, eller i tidningen Världen idag där Karin Stenström är chefredaktör medan Ruben Agnarsson, fd informationschef på Livets Ord gömmer sig i vassen som redaktionschef och Ulf Ekman är ordförande för styrelsen.
Ny generation är ännu skummare. Där var tidigare Joakim Lundqvist, fd ungdomspastor på Livets Ord, dess ledare och det stora ansiktet utåt, detta också på deras hemsida. Hemsidan är nu omgjord och han står inte att finna någonstans, förutom att alla böcker i webshopen är skrivna av honom... Men nu är hela ledningen osynlig på hemsidan och adressen en boxadress i Uppsala!
